Zulmir Bečević: Svenhammeds journaler

För det första: NAMNET!
Huvudpersonen heter Svenhammed, till hälften uppkallad efter sin pappa Muhammed, till hälften efter Sven som var pappans favorithandläggare på soss. Och så till detta Muhammed i efternamn. Helt sjukt… Och som han själv hatar det!

För det andra: SPRÅKET!
Boken är fantastiskt bra skriven. Kul. Särskilt den brutna ”invandrarsvenskan”, inte så mycket som i Ett öga rött, men lite. Svenhammeds pappa bestämde nämligen från början att alla bara skulle prata svenska där hemma. Allt för att de skulle passa bättre in i sitt nya land.

Författaren Zulmir Bečević som själv kommer från Bosnien har verkligen hittat en massa roliga poänger. (Min favorit är när pappan, som är grönsaksförsäljare på torget, förklarar för sin son varför kunder gillar hans stånd bäst av allas.)

För det tredje: ALLA KROCKAR!
Boken är full av saker som krockar: svenskar/invandrare, killar/tjejer, förorten/det fina villaområdet, familjens förväntningar/det Svenhammed själv vill.

Visst, mycket är väldigt överdrivet, men det funkar. Det ska ju föreställa vara Svenhammed som skriver och berättar om sitt liv, och det passar att han tänker såhär svart/vitt.

Mest sorgligt är det när pappans knytnäve krockar med Svenhammeds kropp…
Eller att… Men vänta, jag kan ju inte avslöja allt! Läs själva!

Lukas Björkman/KP-läsarna/Jenny Karlsson: Flams. Våra bästa historier

Denna bok är ett måste!! för alla som gillar böckerna med Bellman-historier. Men i boken Flams finns mycket mer.

Här kan man också läsa om humorns historia, varför vi skämtar om norrmän och Bellman och göra testet: ”Vilken flams-typ är du?”

Dessutom finns många nyttiga tips under rubriken: ”Så tar du över roliga timmen”!!

En del vitsar och roliga historier har jag hört förr men de flesta är fortfarande roliga, typ den om hur man fångar en kanin: ”Göm dig bakom en sten och låt som en morot.”

Men vissa är nya, i alla fall för mej, typ:

”Vad sa getingen när den krockade i väggen?
Ohh my gadd!”

”Vilka troll tittar mest på TV?
Fjärrkontrollen”

”Det var en gång två tomater som gick över vägen. Då snubblade den ena tomaten
och det kom en bil. Men då sprang tomaten så fort att den inte blev överkörd.
Då sa den andra tomaten:
– Typiskt. Nu förstörde du ju skämtet.”

Högsta betyg till denna bok!

Fast jag undrar över en sak… I boken står det att ordet humor kommer från ett grekiskt ord som betyder saft – det måste väl också va ett skämt, eller?

Eva Bergström/Annika Samuelsson: Snurran och den osande abborren

Snurran och den osande abborren är en av mina största favoriter bland alla barnböcker jag nånsin läst, alla kategorier!

Jag älskar Snurran-karaktären – hon är bara för cool! Jag kan läsa om berättelsen hur många gånger som helst utan att tröttna;
Varje gång lyckligt leende.

Snurran är den tuffaste och trotsigaste kattungen i hela kvarteret. Hon vet att hon kan få sina föräldrar dit hon vill, för hon ”är nämligen så otroligt gullig”. Och lekplatsens sandlåda vaktar hon som sin egen.

Hennes bästa kompis är en gammal illaluktande fisk. Den släpar hon med sej överallt. Men en morron när hon vaknar är han borta… Och Snurran släpper loss hela sitt missnöje!

”– ABBORREN! vrålar jag.
JAG VILL HA MIN ABBORRE!
VAR ÄR MIN BORRE?
Jag skriker ända fram till lunch så att grannarna ringer efter polisen.
– Kom fort, det är någon som stryper katten, säger de.
Polisen stormar huset.”

Jag läste i en författarpresentation att Eva Bergström är gammal punkare. Och nog tycker jag att också Snurran uppvisar vissa punkiga drag…
Som det där med trotset, det livsviktiga trotset för att lära sej bli en självständig individ. Snurran är viljestark och egensinnig. Hon vill inte att nån annan ska bestämma vem hon får umgås med.

Allt hon säger förstärks med uttryck som exempelvis ”Punkt. Slut.”, ”Skriv upp det!”, ”Därmed basta.” och ”Hör sen!”. Kul också att hon säger ”Fy katten!”.

Läste i en annan boktipsblogg att man frågat barn om Snurran är en tjej eller kille. Innan barnen hört storyn trodde de att hon var en kattflicka, men efteråt en kattpojke. Utifrån ett genusperspektiv kan man tänka mycket om detta…

Snurran hjälper polisen, eller...?

Men idag avstår jag – jag vill bara njuta av den underbaraste lilla bokkissekatt jag vet: ♥ Snurran! ♥

Det måste givetvis även sägas att Annika Samuelssons bilder av den lilla missen och hennes värld är enormt fantastiska!

Läs denna första bok, men också de ytterligare 4 böckerna: Snurran och dum-overallen, Snurran och fjärrkontrollen, Snurran äter ketchup samt Snurran hjälper polisen. Vi får väl se…

Förresten, själv skulle nog Snurran tycka att hela denna webbplats, Boksnurran, kunde handla mer om henne. Hör sen! Och jag lovar skriva mer en annan gång. Punkt. Slut.

Steve Smallman: Ett lamm till middag

En av mina absoluta älsklingsböcker är bilderboken Ett lamm till middag. Bäst tycker jag om att den är så elak!

En gammal varg sitter och längtar efter nåt riktigt gott att äta, när det plötsligt knackar på.

”Utanför dörren stod ett litet lamm.
‘Får jag komma in?’ frågade det lilla lammet.
‘Visst, sötnos, kom in bara. Du kommer lagom till middag!’ flinade den gamla vargen.”

Och så tar han fram sin kokbok…

Boken är uttryckfullt och ”gulligt” illustrerad av Joelle Dreidemy.