Eva Bergström/Annika Samuelsson: Snurran och den osande abborren

Snurran och den osande abborren är en av mina största favoriter bland alla barnböcker jag nånsin läst, alla kategorier!

Jag älskar Snurran-karaktären – hon är bara för cool! Jag kan läsa om berättelsen hur många gånger som helst utan att tröttna;
Varje gång lyckligt leende.

Snurran är den tuffaste och trotsigaste kattungen i hela kvarteret. Hon vet att hon kan få sina föräldrar dit hon vill, för hon ”är nämligen så otroligt gullig”. Och lekplatsens sandlåda vaktar hon som sin egen.

Hennes bästa kompis är en gammal illaluktande fisk. Den släpar hon med sej överallt. Men en morron när hon vaknar är han borta… Och Snurran släpper loss hela sitt missnöje!

”– ABBORREN! vrålar jag.
JAG VILL HA MIN ABBORRE!
VAR ÄR MIN BORRE?
Jag skriker ända fram till lunch så att grannarna ringer efter polisen.
– Kom fort, det är någon som stryper katten, säger de.
Polisen stormar huset.”

Jag läste i en författarpresentation att Eva Bergström är gammal punkare. Och nog tycker jag att också Snurran uppvisar vissa punkiga drag…
Som det där med trotset, det livsviktiga trotset för att lära sej bli en självständig individ. Snurran är viljestark och egensinnig. Hon vill inte att nån annan ska bestämma vem hon får umgås med.

Allt hon säger förstärks med uttryck som exempelvis ”Punkt. Slut.”, ”Skriv upp det!”, ”Därmed basta.” och ”Hör sen!”. Kul också att hon säger ”Fy katten!”.

Läste i en annan boktipsblogg att man frågat barn om Snurran är en tjej eller kille. Innan barnen hört storyn trodde de att hon var en kattflicka, men efteråt en kattpojke. Utifrån ett genusperspektiv kan man tänka mycket om detta…

Snurran hjälper polisen, eller...?

Men idag avstår jag – jag vill bara njuta av den underbaraste lilla bokkissekatt jag vet: ♥ Snurran! ♥

Det måste givetvis även sägas att Annika Samuelssons bilder av den lilla missen och hennes värld är enormt fantastiska!

Läs denna första bok, men också de ytterligare 4 böckerna: Snurran och dum-overallen, Snurran och fjärrkontrollen, Snurran äter ketchup samt Snurran hjälper polisen. Vi får väl se…

Förresten, själv skulle nog Snurran tycka att hela denna webbplats, Boksnurran, kunde handla mer om henne. Hör sen! Och jag lovar skriva mer en annan gång. Punkt. Slut.