Aidan Chambers: Det här är allt. Cordelia Kenns kuddbok

Kan man rekommendera en bok man inte har läst?
Ja, det gör bibliotekarier hela dagarna.

Kan man också varna för en bok man bara läst andras tyckanden om? Jo, jag tror det…

När jag t.ex. i höstas såg Aidan Chambers senaste bok
Det här är allt första gången, funderade jag över varför man skriver en ungdomsbok på 800 sidor. När jag tittade på den igen häromdan tänkte jag samma sak. Om man sen tittar på recensionerna så handlade de bl.a. om att det var lite tjatigt, vilket låter helt logiskt – det är svårt att behålla intresset när det blir så långt.

Men det är ju inte bara det.

Tydligen har kritikerna hakat upp sej på att det inte är trovärdigt när den gamle, manlige författaren ska beskriva den unga tjejens liv. Och det har jag svårare att stå ut med; En sån här bok måste absolut ha en fängslande huvudperson som man kan identifiera sej med.

Det jag däremot kanske skulle gilla, om jag väl gjorde ett försök, är Chambers skrivsätt. Han är ju känd för just detta. Har visserligen bara läst Dansa på min grav, men den var suverän vill jag minnas.

Alla som läst hans tidigare böcker kan ge också denna bok en chans – jag kommer däremot säkerligen att avstå…?