Maria Gustavsdotter/Joanna Palmquist: Samuel och Linnéa går till biblioteket

Syskonen Samuel och Linnéa har i tidigare böcker besökt både tandläkaren och BVC. I denna tredje bok går de med sin pappa till biblioteket.

På bibblan spelar Linnéa spel på en dator medan storebror Samuel sätter sej för att läsa i en bok om fiskar.

Denna enkla faktabok har en berättelse som passar för barn men även en parallell mer faktaspäckad text för de vuxna.

Boken är utgiven av Isaberg förlag. På deras webbplats kan man även läsa några smakprovssidor ur boken.

Melanie Williamson: Wolf's magnificent master plan

Varg som vill äta lamm – ett klassiskt sagotema!

Är din engelska inte den bästa är Melanie Williamsons Wolf’s magnificent master plan ändå en fantastisk bok – man kan läsa bilderna.

Vargen Wolf har tandvärk. Hans tänder är så dåliga att han bara kan äta soppa. Och nya tänder är dyra.

Då tänker Wolf ut en magnifik plan för att skaffa pengar till nya gaddar och lamm till middag, allt på samma gång.

Och det börjar bra. Han hypnotiserar en hel fårskock att börja jobba för honom. De stickar tröjor av sin egen ull, som Wolf sen säljer. Men just när han fått ihop tillräckligt snubblar ett av fåren över skissen med den magnifika planen…

Förresten: När jag googlade hittade jag en lång recension där en mamma skriver om sina egna och dotterns upplevelser av boken.

Nicholas Harris/Sebastian Quigley: Lysande rymdboken. Boken som lyser i mörker!

Först läser man Lysande rymdboken under en lampa. Sen släcker man och då lyser vissa bilder i mörkret.

Boken handlar om nåt som är svårt, men den är ganska lätt att läsa.

Den lär ut olika saker om rymden. Om solen, månen och galaxer. Vad planeter och stjärnor heter och hur de ser ut. Längst bak finns också en jättebra ordlista.

Men en sak är dum: Det som gör att bilderna lyser måste liksom laddas först, när det är ljust. Och boken måste ligga öppen på samma sidor länge för att det ska funka. Det blir mycket tända och släcka lampor!
Och så lyser det ändå ganska svagt. Men jag har kanske för bråttom!?

Om man istället kunde sitta med en ficklampa i en garderob…? Måste nog testa!

Thorbjørn Egner: Karius och Baktus

Jag gillar att läsa om böcker. Idag läste jag t.ex. Karius och Baktus igen.

Jag undrar hur många gånger jag läst den egentligen. Detta är en riktig klassiker. Den skrevs 1958.

När jag var liten fanns det till och med en film om dem, som man fick se hos tandläkaren.

Det handlar om 2 små troll. De bor i en tand i en pojkes mun. Pojken heter Jan och han äter mycket godis och annat som är onyttigt. Så tandtrollen har det bra. De bygger större hus.

En dag får Jan så ont i tänderna att han går till tandläkaren…

Och då blir det riktigt synd om Karius och hans bror Baktus!

Våra bästa barnvisor (i urval av Ingemar Hahne)

Våra bästa barnvisor är en ny bok som enligt förordet ”inriktar sig helt på sånger som barnen själva kan sjunga och ha roligt med”.

Samlingen är väldigt blandad. Här finns en rad gamla visor parallellt med sånger från film och teve. Ingemar Hahne som gjort urvalet betonar också att han tagit med det som sjungs på dagis idag. Och det är ju kul att allt får finnas sida vid sida.

Jag hittar allt mellan Beethoven och Wieslander!

Tord Nygrens illustrationer bidrar också till att man gärna bläddrar runt i denna 250 sidor tjocka bok.

Mette Egelund Olsen/Lea Letén: Når far putter mig, indtil han sover

Jag gillar att läsa danska. Det är ju så inte svårt, inte alls som att lyssna på språket…

Och bilderböcker, med väldigt lite text som denna, Når far putter mig, indtil han sover, de översätter man direkt medan man läser – absolut!

Pappa ska natta Rose, men somnar istället själv. Sedan medan han sover hittar hon på allt möjligt bus. Kittlar honom under fötterna, bygger koja, dricker saft…

En bok som både barn och föräldrar kan känna igen sej i.

Per Bengtsson/Katarina Schück/KP-redaktionen: Konsten att vara kompis

De som har skrivit den här boken, Konsten att vara kompis, brukar också skriva i KP (eller Kamratposten som tidningen hette förrut). De har frågat sina läsare om vad de tycker om ett av världens viktigaste ämnen – vänskap!

Gillar man KP måste man nog bara läsa den här boken med. Här finns massor av bra tips, tester och pyssel, blandat med fakta och intervjuer.

Bäst tycker jag om sidorna med 101 tips för kompisar. Till exempel: Lär er jonglera, eller Gräv ner en skatt, eller Skriv en lista med komplimanger till varandra, eller Gå till biblioteket och leta roliga böcker eller mys i myshörnan med seriealbum.

En bok som man blir lite glad av!

Eva Bergström/Annika Samuelsson: Snurran och den osande abborren

Snurran och den osande abborren är en av mina största favoriter bland alla barnböcker jag nånsin läst, alla kategorier!

Jag älskar Snurran-karaktären – hon är bara för cool! Jag kan läsa om berättelsen hur många gånger som helst utan att tröttna;
Varje gång lyckligt leende.

Snurran är den tuffaste och trotsigaste kattungen i hela kvarteret. Hon vet att hon kan få sina föräldrar dit hon vill, för hon ”är nämligen så otroligt gullig”. Och lekplatsens sandlåda vaktar hon som sin egen.

Hennes bästa kompis är en gammal illaluktande fisk. Den släpar hon med sej överallt. Men en morron när hon vaknar är han borta… Och Snurran släpper loss hela sitt missnöje!

”– ABBORREN! vrålar jag.
JAG VILL HA MIN ABBORRE!
VAR ÄR MIN BORRE?
Jag skriker ända fram till lunch så att grannarna ringer efter polisen.
– Kom fort, det är någon som stryper katten, säger de.
Polisen stormar huset.”

Jag läste i en författarpresentation att Eva Bergström är gammal punkare. Och nog tycker jag att också Snurran uppvisar vissa punkiga drag…
Som det där med trotset, det livsviktiga trotset för att lära sej bli en självständig individ. Snurran är viljestark och egensinnig. Hon vill inte att nån annan ska bestämma vem hon får umgås med.

Allt hon säger förstärks med uttryck som exempelvis ”Punkt. Slut.”, ”Skriv upp det!”, ”Därmed basta.” och ”Hör sen!”. Kul också att hon säger ”Fy katten!”.

Läste i en annan boktipsblogg att man frågat barn om Snurran är en tjej eller kille. Innan barnen hört storyn trodde de att hon var en kattflicka, men efteråt en kattpojke. Utifrån ett genusperspektiv kan man tänka mycket om detta…

Snurran hjälper polisen, eller...?

Men idag avstår jag – jag vill bara njuta av den underbaraste lilla bokkissekatt jag vet: ♥ Snurran! ♥

Det måste givetvis även sägas att Annika Samuelssons bilder av den lilla missen och hennes värld är enormt fantastiska!

Läs denna första bok, men också de ytterligare 4 böckerna: Snurran och dum-overallen, Snurran och fjärrkontrollen, Snurran äter ketchup samt Snurran hjälper polisen. Vi får väl se…

Förresten, själv skulle nog Snurran tycka att hela denna webbplats, Boksnurran, kunde handla mer om henne. Hör sen! Och jag lovar skriva mer en annan gång. Punkt. Slut.

Emma Adbåge: Jag var superhjälte, säger vi!

Jag har just läst Jag var superhjälte, säger vi! för andra gången. Och den är så bra som jag mindes.

På dagis brukar Nils alltid leka med Jocke. Och de leker alltid samma sak: superhjälte. Men en morron är inte Jocke där, bara lilla, barnsliga Pia…

Så Nils offrar sej, han leker med Pia – men bara om han får vara Batman och hon kattunge. Men kattunge-Pia visar sej vara långt ifrån mesig. Hon gör inte alls som Nils tycker. Hennes fantasi gör att den gamla leken tar helt nya banor.

Hon hittar bland annat på speciella kittlingsklor och en speciell skattluktarnos. Och Nils tycker att hon går för långt:

”Varför kommer Pia på så roliga idéer FÖRST? DUMMA PIA! Nils blir arg.
– MÅSTE du ha speciella grejer, säger han. Det kan man faktiskt inte?! Inte hela tiden!
– Jo, fladdrar Pia vidare. Det bestämmer väl JAG!”

Emma Adbåge har fångat barnens språk, inte minst hur det sägs. Och detta talspråkliga funkar onekligen bra vid högläsning.

Illustrationerna är sådär fulsnygga som de brukar vara när hon eller systern Lisen varit igång. Här blandas dagisets verklighet med lekens fantasivärldar.

En bra och annorlunda bok om hjältar.

Steve Smallman: Ett lamm till middag

En av mina absoluta älsklingsböcker är bilderboken Ett lamm till middag. Bäst tycker jag om att den är så elak!

En gammal varg sitter och längtar efter nåt riktigt gott att äta, när det plötsligt knackar på.

”Utanför dörren stod ett litet lamm.
‘Får jag komma in?’ frågade det lilla lammet.
‘Visst, sötnos, kom in bara. Du kommer lagom till middag!’ flinade den gamla vargen.”

Och så tar han fram sin kokbok…

Boken är uttryckfullt och ”gulligt” illustrerad av Joelle Dreidemy.

Stefan Casta & Staffan Ullström: Stora musboken

Visste du att:

♦ näbbmusen inte alls är nån mus, utan faktiskt närmare släkt med katter?

♦ man förr trodde att lämlar ramlade ner från molnen?

♦ det finns nåt som heter grådising, som på vintern äter blåbärsris under snön?

Egentligen gillar jag inte möss och råttor och sånt. Speciellt inte inomhus, usch! Men ändå gillar jag Stefan Castas Stora musboken. Den är faktiskt intressant på ett väldigt icke-tråkigt sätt.

Och Staffan Ullströms bilder är totalt underbara! Jag bara bläddrar fram och tillbaka, fram och tillbaka. Här finns bland annat också rävar, ugglor och katter.

I boken får man lära sej om hur möss/sorkar/lämlar/råttor ser ut, var de lever, vad de äter, hur många ungar de får osv. Och så finns det också en del lite roligare fakta.

Stefan Casta är bra på att beskriva saker. Om buskmusen kan man t.ex. läsa:

”Ibland kan det hända att den liksom somnar till, eller börjar röra sig jättelångsamt. Den ser nästan ut som en leksaksmus med dåliga batterier.”